Behind the Bar: A dilemma of face saving

2012-11-29 av Iain Hay.

And there it came.

“Another bottle!”

I had been overhearing snippets of conversation during the past half hour, as the gentleman on table five recounted his many journeys through wine country, his favourite wine houses, and in theatrical detail, what made just this wine such an amazing experience, as he guided his companions through it with much flowery language. They did not appear to share his boundless enthusiasm, but listened politely in the way you do when your boss wants to talk about his garden and how wonderful the petunias are this year.

Removing the spent bottle on my way to fetch a new one, I deposited the last dregs, sediment and all, in a glass in the kitchen (it was, after all, a Poggio al Vento ’99 from Tenuta Col’Dorcia, and I hadn’t tasted this very pleasant Sangiovese for some time). Reflecting on how come my colleague hadn’t decanted, I raised the glass to my nose. The sour smell was unmistakeable. The “sweaty donkey”, as a friend of mine used to describe this grape, had definitely been standing out in the acid rain. I quickly called my colleague responsible for this table, who upon sniffing, smiled somewhat ironically and recounted for me the circumstances behind the opening of this bottle:

It seems that upon being presented the bottle, the host had firmly insisted on being allowed to pull the cork himself (something about the delicate nature of this wine), and rejecting the offer of a decanter (“not necessary if you pour properly”), had dismissed my colleague and taken matters into his own hands.

And there was the dilemma: How would the new, and hopefully perfect bottle be received after the awesome oratory provoked by the first, defective one?! I could hardly point out that this first bottle was all but undrinkable, so I decided to just give them new glasses and hope for the best. I need not have worried.

Returning to the table with the new bottle, I was also relieved of the burden of opening it, as my colleague before me. Stepping back, I watched in sad wonder as, ignoring the fresh glasses (“These ones are already seasoned”), Mein Host proceeded to top up his guest’s sour glasses with what I later ascertained had been a perfectly glorious example of Tuscan winemaking…

Oh well, the customer is always right!

The story I have just recounted took place at another restaurant, long ago; none the less, variations on the theme are regular occurrences in this silly business.

Inga kommentarer

Italienska Vindagen 19 November

2012-11-21 av Iain Hay.

När man jobbar i denna tuffa men fantastiskt roliga bransch så finns det en hel del fördelar, som att träffa en rad med olika människor, lära sig att jobba under högt tempo och press (vilket oftast är otroligt roligt och givande) men framförallt så blir man bjuden på trevligheter som Italienska vindagen.
Årligen hålls detta evenemang på Grand hotell i Stockholm och för er som inte varit på en sådan här tillställning tidigare påminner det om en mässa, pluset är att denna kretsar kring italienskt vin och delikatesser. Med andra ord, ett tillfälle som jag bara inte fick missa!

I Grand Hotels anrika salarna tillsammans med doften av rustika, moderna, robusta, eleganta viner var jag i en dröm värld. Totalt hann jag med att prova cirka 80 viner och fick en hel drös med inspiration för nya viner som ni snart kommer att hitta hos oss.
En av mina favoriter kom ifrån producenten Le Macchiole i Bolgeheri, Toscana och vinet hette Paleo Rosso (nr 73732). Vinet produceras av 100 % Cabernet Franc och trots denna svårtämjda druva så har vinet en elegans och komplexitet och visar druvans oerhörda potential.

På den vita sidan har vi en av mina favorit producenter från Toscana, Capanelle, där vi på Enoteket har viner som Solare 1999 och 2005 och Super Toscana vinet 50/50. Capanelle producerar även ett vitt vin på 100% Chardonnay som jag fick möjlighet att prova.
Tidigare årgångar har detta vin lagts på ny fransk ek och därmed fått en väldigt tydlig ekkaraktär. De nyare årgångarna har man valt att lägga 70% av vinet på ny ek, där den fortfarande är väldigt integrerad i vinets karaktär men blir aldrig för ”ekad”. Resterande 30% läggs på ståltank och tillsammans får vinet en underbar balans mellan frukt och syra med någon smörig struktur.

Dessa dagar finns även för allmänheten att besöka, och jag kan rekommendera er alla som älskar vin att passa på att ta en dag i Stockholm och bara prova fantastiska viner!

/ Frida

Inga kommentarer

Då ska vi prova lite vin igen då..

2012-11-19 av Karin Hedlund.

Nästa vinprovning kommer att äga rum onsdagen den 12 december och start för mingel kommer vara klockan 18.00.

Tema?

Temat kommer denna gång vara ITALIEN. Och vi kommer inte hålla oss till bara att dricka utan denna gång är det en hel middag med passande dryck till. Ni kommer få ta del av den italienska ”bonnamaten” med historier från Jerney Kovac (Enotekare och köksmästare) och dryckesbiten kommer Frida Ågren (Enotekets sommelier) att stå för.

Vad som ingår?

Middag och dryck i kombination.

Prislapp?

699 kronor per person inklusive all mat och dryck och för att inte glömma upplevelsen!

Anmälan?

vin@enoteket.se alternativt ringa oss på 011-4006070

Inga kommentarer

Behind the Bar: The Sazerac

2012-11-16 av Iain Hay.

Sometime within the next two weeks we will be presenting our new menu. My job has been to create a cocktail list to accompany it and after a fair amount of thought, I decided to stay away from a collection of ”house drinks” and simply present a list based on the classics. This does not mean that we do not have anything original to offer you (just come into the bar and ask me!), but that, when it comes down to it, there is a reason that these drinks have been around for so many years. So, no surprises there…. But, one drink on the list does deserve a special mention, and this is the Sazerac.

It claims to be the ”original” cocktail and has it’s origins in New Orleans in 1838, when Antoine Amedie Peychaud, owner of a New Orleans apothecary (the local apoteket was much more exciting in those days!), started serving a drink based on brandy and his own blend of bitters. Over the following years, the phylloxera epidemic in France caused the recipe change from French brandy to American rye whiskey, and the outlawing of absinthe gave us herbsaint….

Searching for the perfect spirit with which to make this drink led me to Jim Beam Rye, (which in it’s turn brought to mind an amusing memory that I may share with you in the future), and this is my recipe for the Sazerac cocktail:

2 x sugar cubes

3 x dashes Peychaud’s bitters

1 x splash Herbsaint (enough to coat the inside of the glass)

4 x cl Jim Beam Rye

1 x twist of lemon

There is a certain ritual concerning the preparation of this classic drink, but for that you will have to come and visit me in the bar. Enjoy!

1 kommentar

Behind the Bar: Scotch Corner

2012-11-11 av Iain Hay.

One of the strange things about being a Scottish bartender living in Sweden is that, even now some 17 years down the line, so many of my guests choose to speak English with me rather than Swedish.

I have always found it a rather humbling experience to live in a country where most people my age and younger speak my language better than I speak their’s, despite the fact that I have lived here many years and they have maybe never visited my country!

Okay, so you grow up with English as a standard subject at school, and the powers-that-be have the good sense not to dub television; none the less I feel a mildly embarrassed smile creeping to my lips every time a Swede apologizes to me for for speaking such bad English.

Where is all this leading?, I sense you wondering…. Well, in a Swedish town, there is an Italian restaurant, that just got a Scotch corner; don’t blame me, you asked for it! 🙂

Inga kommentarer

Artikel från Kultursidan.nu om Enojazz

2012-11-09 av Karin Hedlund.

I Eva Cassidys tappning

Den nyöppnade restaurangen Enoteket i Industrilandskapet hade på kulturnatten premiär för musik på lördagskvällarna. EnoJazz som arrangemanget döpts till är en lyckosam satsning som ljusar upp höstmörkret med lokala band med jazzstuk.

Inför lördagskvällen den 10 november träffar jag gänget som då står på scenen. Det är Lotta Källström som repeterar på Kulturkammaren tillsammans med pianisten Göran Hanning och basisten Roger Hedin. Programmet har fått titeln En touch av Eva Cassidy. Lottas dotter Linnéa Källström presenteras som gästartist.

Varför då Eva Cassidy som var en amerikansk sångare, gitarrist och arrangör? Ja enligt Lotta Källström så hade Eva en bred repertoar då hon arrangerade och framförde sådan musik som hon gillade. Hon blev därför svårplacerad i något egentligt fack inom musikgenren men hon hade stora framgångar, främst efter sin bortgång, 1996, endast 33 år gammal.

På Enoteket blir ungefär hälften av låtarna i arrangemang av Eva Cassidy. En snabb koll på repetitionslistan ger exempel på titlar som Cheek to Cheek, Songbird, Fever, Over the Rainbow och Autum Leaves i Eva Cassidys tappning. Bland de andra melodierna finner vi Ångbåtsblues, Route 66 och Har du kvar din gamla cykel. Listan är lång och det är kanske inte säkert att alla melodierna framförs vid konserten.

Efter att under en dryg timme ha lyssnat på repetitionerna så är jag onekligen imponerad över den musikalitet som denna fyrklöver besitter. Göran Hanning och Roger Hedin kompletterar varandra på ett fascinerande sätt när de diskuterar tonarter, basgångar eller pianoanslag och Lotta Källström hänger med i skiftningarna. Ännu mera imponerad blir man av att Linnéa, som ännu är bara 16 år och därför måste betraktas som relativt orutinerad, är så följsam i de oftast inte så enkla sångerna och melodierna.

Är bara en sak som jag är besviken över – jag befinner mig i Blekinge på lördag och har inte möjlighet att höra den färdiga konserten på Enoteket i Norrköping! Jag tror att det blir en riktig musikfest om än i konkurrens med flera andra konserter i Norrköping på lördagskvällen!

Inga kommentarer

Halloween…

2012-11-05 av Karin Hedlund.

För er som missade helgens olika personligheter på Enoteket kommer här en liten återblick..

Inga kommentarer

EnoJazz 3 november

2012-11-01 av Karin Hedlund.

Jan Mårtensson
The American Songbook och lite egna kompositioner.

Så här skriver Janne om sig själv:

”Hej! Jag spelar solopiano , the American Songbook, jazz standards, lite egna kompositioner, lite musikal – och teatermusik. Efter allt för många år som musiklärare är det skönt att få spela lite själv för en gångs skull 😉

Hälsningar Janne M.”

Inga kommentarer