Pensieri & caffelatte-Tankar & caffelatte

2011-09-21 av Karin Hedlund.

Tankar som föddes i gryningen, med en hjärna som fortfarande är till hälften nedsövd, av synapser händelsevis sammanlänkade av kaffemolekyler

MARTEDÌ 20 SETTEMBRE 2011

7 days in Sweden #02

Morgonen på min andra dag i Sverige började med ett #fail av värsta slaget.

Gick inte å la mig förrän vid två på natten, fast jag var redan smältdeg sen 5 timmar!

Detta för att jag var tvungen att uppdatera siten som inte hade support av den mycket långsamma wirelessen.

Följden blev ett besvärligt uppvaknande. Trots det, så var jag på väg till frukosten kl. 9:40 då jag mötte servitrisen som var i full färd med att forsla bort alltihop.

Klart att jag inte var så jättetidig, men i teorin så skulle ju frukosten vara serverad till kl.10:00. Fattar inget

Sen blev jag intervjuad på engelska av en svensk tidning. Klarar jag av att bli intervjuad på engelska? Absolut inte! Men dom verka ha fattat vad jag sa, så kanske ändå!

Till lunch lyckades dom stilla min slaktarhunger med en enda toast. Den verkar ha varit friterad i smör….Eller nåt sånt. Grejen är att den sänkte mig helt.

Jag har lagt märke till att en massa brudar här , medan dom väntar på att bli serverade sin lunch, skjuter i sig en hel serie brödbitar med en massa smör på och då på ett, till synes, lugnt sätt.

Jag blev i alla fall förstenad av grejen eftersom i Italien så är inte bröd, smör och brudar direkt kompatibelt.

Enda gången jag minns något som föranlett samma #respect hos mig, var när min älskade tog sin macka och doppade den i nån rosa dressing som hade serverats till en portion pommes frites och gjorde det som om det skulle va´den mest naturliga grejen i världen!

Jag skull vilja göra några noteringar om byggarbetsplatser.

I Sverige är en byggarbetsplats renare än mitt kontor. Säg nu inte att jag har allt i en bordellröra, för det är ju inte sant.

Byggjobbarna här har alla uniform och bär en gul självlysande väst. Sen pratar dom engelska. Hos oss är det ”hejdå”.

Den skitigaste är i alla fall jag som bär den här skitoverallen jag använt i 15 år. Säkerligen har den inte heller nåt tyg kvar och består väl bara av färg!

När jag kommer hem så lovar jag att jag fixar mig en personifierad Graffitiuniform!

Första Graffitin är i alla fall klar. Tycker den blev bra, verkar så åtminstone…

Vi får se i morgon.

Tillbaka på hotellet så tog jag en dusch och störtade sen in i en hypersömn.

Vakna precis nu och nu är det för sent för att käka.

Jag får äta ett par kex och titta på en film.

Ah…I-paden är ute på nätet….men inte mobilen. Jävla skit

(översättning Jerney Kovac)

Inga kommentarer